Hej!
Under det senaste halvåret så har jag haft ätstörningar och gått ner i vikt. Mina föräldrar märkte det under sommarlovet och vi åkte direkt till bup för att få hjälp. Det tog ett långt tag innan det blev någon skillnad på vågen, men tillslut så gick jag upp lite i vikt såsmåningom. Men under den här tiden har jag inte haft något liv alls. Min mamma är extremt kontrollant och har bara tagit allt ifrån mig. Jag får inte träffa vänner, åka buss. Jag måste argumentera och bli otrevlig i minst 1h innan jag får stanna efter skolan för att plugga med mina kompisar.
Detta har lett till att jag hatar min mamma, extremt mycket. Allt hon pratar om är sjukdomen. Så fort jag har lite ont i foten, så säger hon ”det är ju pågrund av maten du vet.” Jag hatar henne så sjukt mycket! Men jag vill inte hata henne. Men allt kretsar runt mat, och inte att jag ska bli lycklig. Nu när jag snart är frisk så kan hon inte se/acceptera att allt snart är över, och låta mig leva ett normalt liv igen. Jag ORKAR inte längre, och vill bara dö.
Hon lyssnar inte på mig, och när jag försöker förklara det för henne säger hon bara ”det är ju ditt egna fel”. Hon har alltid varit så kontrollant, när jag var ca 14 så kom hon in och skrek på mig och blev JÄTTEarg när jag höll på med mobilen efter 22. Hon tog den till sitt rum. Detta är exakt likadant, hon ska göra det hon tror är rätt. Det finns inget annat. Men jag vet verkligen inte vad jag ska göra längre. Jag behöver hjälp, för hon lyssnar inte. Vad tycker ni jag ska göra? Och snälla, svara inte att ”det är bara för att hon är orolig att jag ska bli sjuk igen”, jag vet redan det. Men någon gång måste hon ju släppa allt och inse att det är över.
Mvh