Senaste inläggen

Här hittar du frågor som andra ungdomar har ställt, samt kommentarer och svar.

Sidor

P-piller?

Hej, jag har väldigt besvärlig mensvärk och jag undrar om jag ska köpa p-piller elr liknande men jag vågar inte fråga mamma för jag är rädd för att hon tror att jag vill börja ha sex och jag är ju bara 13 år. Hjälp!

Kommentera
Visa svar

Ungdomsliv.fi svarar

Hejsan.

Tack för din fråga. Det är bra att börja med helt vanlig receptfri medicin från apoteket, det hjälper många gånger mot mensvärk. Ibland behöver man ta mer än en tablett per dag för att det ska hjälpa. Det går bra att köpa tex Ibuprofen eller Paracetamol och prova med det först. Många gånger om värken är riktigt svår så räcker det inte med receptfria mediciner utan man behöver köpa starkare medicin med recept som man får av läkare. P-piller hjälper bra mot mensvärk men p-piller kan man inte köpa utan recept. För att få recept på p-piller måste du besöka familjeplaneringen. Tycker du ska prata med din mamma och berätta att du har svårt mensvärk. Då kan ni tillsammans fundera hur det nu är bäst att vårda din mensvärk. Många unga flickor börjar med p-piller pga mensvärk. Det betyder inte att du behöver bli sexuellt aktiv, utan p-pillerna är då i ditt fall vård mot smärtsam mens. Ha en bra fortsättning på hösten!

Hälsningar Eva-Maria, hälsovårdare&sexualrådgivare, Ungdomsliv.fi

Hur kan mensen se ut i början?

Hej! Jag är en tjej på 13 år och jag går i 7:an. För 3 veckor sedan ungefär så var det en brun fläck i mina trosor med en slags röd flytning typ. Men jag hade bara "mens" den dan och sen kom de inte mer.
Igår, så fick jag tillbaka samma sak, fast mer. Men d är brunt. Men jag känner ju lixom att d kommer ifrån slidan eller va man ska säga. När jag va på toa imorse och skulle ställa mig upp och ta på mina byxor så droppade d "mens". Och varför jag skriver "mens" är för att det är brun!? Och det har helt slutat nu. Så jag fattar inte. Tack i förhand för svar.

Kommentera
Visa svar

Ungdomsliv.fi svarar

Hejsan. 

Tack för ditt brev. När mensen kommer för första gången så kan det vara precis som du nu beskriver. Den är många gånger brun och det kommer bara lite klott. Det kan också gå långa tider mellan blödningarna,  mensen kan vara oregelbunden och borta i flera månader och det är helt normalt i början. Sedan så småningom börjar den säkert komma regelbundet. Nu fick ju du följande bruna flytning efter tre veckor, vilket också är helt normalt. En regelbunden mens kommer med ca 28 dagars mellanrum. Man börjar alltid räkna från mensens första dag och räknar till följande mens första dag. Hur länge mensen varar är individuellt med det vanligaste är att man blöder i 4-7 dagar. Då kan det vara att det under de första blödningsdagarna kommer bara brunt blod, sedan kommer det kanske rikligare och klart rött blod några dagar och sedan de sista dagarna kan det igen vara väldigt sparsamma och bara bruna flytningar. Det är jättebra att skriva upp i kalendern när du har mens, då ser du snart hur regelbunden eller oregelbunden mensen är. Många använder sig också av mensappar som de laddat ner på telefon, det går lika bra. Du behöver inte vara orolig, du har fått mens och dina bruna flytningar är helt normala. Ha en bra höst!

Hälsningar Eva-Maria, hälsovårdare&sexualrådgivare, Ungdomsliv.fi

Mens

Hej!
Jag har ätit ppiller ett tag och förra månaden vaf första gången jag hoppade över mensen. Men den här månaden åt jag socker piller som vanligt och jag har grov mensverk men det kom bara lite mens hur ska jag göra??

Kommentera
Visa svar

Ungdomsliv.fi svarar

Hej.

Tack för din fråga. Det passar inte för alla kvinnor att hoppa över mensen. En del tycker att de får rikligare eller smärtsammare mens när de hoppat över en mens, precis som du nu också beskriver att din mens var smärtsam. Sedan när det gäller blödningsmängden så är det lite skillnad på p-pillerna, synd att du inte skrev vilket p-piller du använder. Om du använder Zoely så kan Zoelyanvändarna bli blödningsfria. Det betyder att en lite grupp Zoelyanvändare inte har mens alls. Detta är helt normalt och inget man behöver oroa sig för. Så om du använder Zoely så är det helt ok att mensen nu senaste gång var väldigt sparsam. I vilket fall som helst så behöver du inte vara orolig över att mensen var sparsam. Många p-piller fungerar så att mensmängden blir mindre. Har du glömt något piller så kan du ju för att vara riktigt säker göra ett graviditetstest. Om din mens även i fortsättningen är väldigt sparsam eller lämnar bort helt och hållet, då kan du ringa rådgivningen varifrån du fick dina p-piller för att kolla upp om detta är typiskt för just dina piller. Det löns även att hoppa över mensen igen för att lite kolla upp om mensen alltid är smärtsammare när du hoppat över den. Om du alltid har mensvärk så är det bra att alltid hoppa över en eller två menser för då behöver du inte ha mens och smärtor så ofta. Just nu behöver du inte vara orolig. Ha en bra höst!

Hälsningar Eva-Maria, hälsovårdare & sexuelrådgivare. Ungdomsliv.fi

Kondomstorlek

Hej
När jag kollar på rfsus kondomer så ser jag att den största är ungefär 12 cm i omkrets. Jag känner att jag vill beställa lite större kondomer än de vanliga eftersom min kuk e 13,5 cm i omkrets. Kan ni skicka någon länk på var jag kan få tag på kondomer som skulle passa mig bra eller ge tips på någon sida där det finns kanske. Tack.

Kommentera
Visa svar

Ungdomsliv.fi svarar

Hejsan.

Tack för din fråga. Det är viktigt att hitta en kondom som är passlig i storlek och då också skön att använda. Har själv googlat runt på nätet för att kolla upp vad som finns i kondomväg.  Googla på "köp kondomer på nätet". Där hittade jag både finska men även svenska sidor varifrån man kan beställa kondomer. Standardomkretsen verkar vara det där 12 cm i omkrets på kondomer. Endel kondomer som sedan är större är bara större i längd,  inte i omkrets. Hittade dock nog kondomer som var allt från 13 cm i omkrets till 16 cm i omkrets. Det stod på många kondomereklamer storleken tydligt. Om du beställer kondomer från nätet så brukar de vara förpackade i paket där det inte finns reklam på varken firman eller på vad du beställt. Det betyder att du nog borde kunna beställa hem paketet utan att någon vet vad du beställt hem. Hur mycket olika kondomer som finns i våra större varuhus är jag lite osäker på. Kan ju vara att du hittar någon kondom i modell större även på något varuhus. Googla dig fram så tror jag nog du hittar en storlek som passar dig. Lycka till!

Hälsningar Eva-Maria, hälsovårdare&sexualrådgivare, Ungdomsliv.fi

Julafton

Med en ekonomi på 700€ och utgifter på 640€ är det inte lätt att fira jul. Varifrån kan man söka hjälp ? Finns det någonstans där man kan få nått ekonomiskt stöd för julen ?

Kommentera
Visa svar

Ungdomsliv.fi svarar

Hej!

Tack för din fråga! Här är några alternativ som jag kan ge dig utan att känna till närmare din  livssituation. 

För det första så kan man söka utkomststöd från FPA (Kela) . Kolla här via länken om du är berättigad till utkomststöd och allmän information om det http://www.kela.fi/web/sv/utkomststod-snabbguide

Om du är medlem i kyrkan kan du boka tid till diakoniarbetaren som eventuellt kan ge dig någonslags ekonomisk stöd! Vasa–mathjälp delar ut mat varje vecka kolla länken för att se tiderna och var http://ruoka-apu.fi/sv/

På nätet finns www.koppari.fi service var man kan hitta olika service i Vasa som man eventuellt kan behöva.

Trevlig fortsättning på hösten !

Ungdomsinformatör TiinaP

Varför

Om Gud bara vill oss väl, varför låter han så mycket ont hända i världen? Varför låter han människor dö, innan de ens är födda. Som om han inte ens gett dem en chans. Varför låter han krig härja i världen och förstöra människors hemländer? Varför låter han människan vara så grym mot naturen, djuren och även andra människor? Varför låter han människor lida av ångest, depression och sjukdom? Varför valde universum att ge tillbaka till just mig på sämsta sätt möjligt? Den lilla biten av livslust jag hade kvar, börjar sakta försvinna mer och mer. Snart har jag inget kvar. Snart är det över för mig. Jag är rädd för att dö, men just nu tar livet mer sjukt än det någonsin gjort tidigare. Visst älskar jag min familj och mina vänner och jag vill inte f = 6rstöra deras liv... men just nu är smärtan större än den kärleken.

Kommentera
Visa svar

Ungdomsliv.fi svarar

Hej!
Tack för dina frågor! Livet kan kännas märkligt, grymt och orättvist. Många ställer samma existentiella frågor om livet och dess mening. Du skriver att du har börjat tappa livslusten, din smärta är större än kärleken. Det är fint att du vågar skriva om det till oss för då har du börjat söka hjälp för ditt illamående. Som råd skulle jag ge dig att prata om ditt mående med dina föräldrar. Om du studerar så boka tid till skolkurator eller hälsovårdare. De är sakkunniga i din närmiljö som kan hjälpa dig. Om du inte vill använda skolans service kan du alltid ta kontakt med Ungdomsstationen Klaara var du får service avgiftsfritt samt konfidentiellt. Skolhälsovårdarens och kuratorns service är också avgiftsfritt och konfidentiellt. Sådana tankar som du har skall du inte lämna ensam så första steget kan ju vara att tala med dina föräldrar eller med någon vuxen i din närhet som du har förtroende för! Ta vara på dig själv och kom ihåg du är modig som vågar tala om hur du mår!

Ungdomsinformatör TiinaP

Ett problem?

Hej, jag har länge drömt om att få uppmärksamhet från lärare och jag börjar nu undra ifall det är något konstigt? Jag lider av ångest och depression och jag pratar inte om det med någon i min familj. Jag fick kontakt med en lärare som lite sträckte ut sin hand till mig då hen märkte att jag mådde dåligt. Före det hände så drömde jag bara om det varenda dag: att hen skulle kontakta mig och fråga hur jag mår och att jag kanske skulle få gråta ut i hens armar. Nu fortsätter denna besatthet att få uppmärksamhet av en viss lärare, och jag undrar vad som kan vara felet? Jag får uppmärksamhet hemma om jag vill men jag vill inte prata med mina föräldrar om detta. Jag skulle hellre ta livet av mig själv än att prata med dem om det. Ibland så tänker jag: jag undrar vad hen skulle säga om det jag gör nu/hur hen skulle reagera. Jag tänker varenda dag på dem och lagar upp scenarios i mitt huvud om att jag skulle få prata med de lärare jag gillar. Är detta normalt? Att jag vill ha uppmärksamhet av mina favoritlärare?

Kommentera
Visa svar

Ungdomsliv.fi svarar

Hej och tack för din fråga!

För det första: äsch att du mår dåligt, jag beklagar. Det är inga lätta bördor att bära, depression och ångest, och jag önskar så starkt att det här skedet i ditt liv snart ska vara ett minne blott och ditt mående bättre och livet ljusare. För så är det, även den mörkaste tid i livet är som vinterhalvåret (sådär på tal om vintervädret utanför kontorsfönstret), det går över, det blir ljusare - bara du har tålamod. Och gärna hjälp på vägen, för får man hjälp så är chansen så mycket större att det ska gå snabbare och bättre! Som att speeda förbi de här mörka månaderna ;)

Kanske är det så, att dina dagdrömmar och önskningar om att favoritläraren eller vissa lärare ska se hur illa du mår, egentligen är ett uttryck för att en del av dig faktiskt skulle vilja ha hjälp ändå? Att någon skulle SE dig, genomskåda dina murar och lögner om att ”allt nog är bara bra, tackar som frågar”. Kanske någon vuxen som skulle FÖSTÅ hur du känner dig - i motsats till tex vänner som kanske inte alla gånger kan sätta sig in i eller har kunskap om psykiskt illamående eller ens har energi nog att lyssna på andra utan har fullt upp med sina egna liv. Och kanske någon vuxen som skulle kunna axla en liten del av din börda, kanske ge konkreta råd och överhuvudtaget ha empati för din situation?

Nu vet jag ju inte om du redan är diagnostiserad med depression och ångest och om du därför redan har professionell hjälp – och naturligtvis skulle det vara jätteviktigt för dig att få stöd och råd av någon som verkligen kan det här med psykisk ohälsa – men just lärare kan ha en speciell roll i våra liv. Vi kanske ser dem som förebilder eller som ”livräddare” vi kan förlita oss på, de skiljer sig från både föräldrar och från proffs som kuratorer eller psykologer.

Jag kan förstå att det kan ta emot, till och med kännas omöjligt, att prata med egna föräldrar om hur man mår. Man kan tänka sig att många unga befarar att det skulle kunna väcka ganska komplicerade känslor i en del familjer om man gjorde det, till exempel om föräldrarna på något plan tog det som kritik mot deras sätt att ”sköta” och fostra sitt barn, som ett misslyckande. Det hör också till utvecklingen i ungdomen att gärna hellre söka sig till nya förebilder än att be om hjälp av föräldrarna, bland annat för att det kan kännas som att man själv misslyckats med sin självständighetsutveckling på något vis då. För den vanliga österbottningen kan det överlag vara svårt ibland att berätta för någon alls när det känns skit. Vi får så lätt för oss att det visar på svaghet eller oförmåga att sköta om oss själva, att det tar på stoltheten eller att andra ska ”skvallra om oss ut på byjin”. Nå, numera talas det ju tack och lov allt mer öppet om psykisk ohälsa överlag, så allt fler fattar ju att det inte är något att höja på ögonbrynen och himla med ögonen åt.

Angående det där med att önska att någon skulle se hur illa man har det och faktiskt, på ett seriöst sätt, fråga hur man mår är mycket vanligt när man mår dåligt. Så nej, det är inte onormalt att du känner så. Det är redan fullt förståeligt att en del av en själv vill ha bekräftelse av de man respekterar när man tvivlar på sitt eget värde, man behöver utomståendes bevis på att man nog är värdefull, oavsett illamåendet. Därför är det vanligt att unga som insjuknar i psykiskt illamående exempelvis känner sig väldigt besvikna på sig själva när de inte längre orkar vara duktiga inför sina favoritlärare.

Att själv sträcka ut handen och bokstavligen be om hjälp kan kännas oöverkomligt, omöjligt, fastän man nog vet att man borde. Man har kanske inte orken, är kanske rädd att det ska öppna en avgrund av djupare problem som man sedan måste ta itu med, tvivlar på att man mår ”tillräckligt dåligt” eller allmänt inte är värd att få hjälp, vet kanske inte hur man ska sätta ord på det man känner eller överlag är rädd att ingen ska ta en på allvar. Men ändå måste man oftast själv ändå vara den som sträcker ut handen, eftersom folk runtomkring en helt enkelt inte är tankeläsare. Många som mår psykiskt dåligt jobbar ju dessutom jättehårt på att ”hålla masken” så att det kan vara svårt att se igenom dem. Folk kan i allmänhet också tveka inför att fråga hur det faktiskt är av någon annan, eftersom de exempelvis kanske inte känner att de själv kan tillräckligt mycket om psykiskt illamående för att kunna vara till hjälp. Eller så är de kanske själva så stressade, trötta och upptagna av vardagsliv att de inte kommer sig för att stanna upp, verkligen lägga märke till, alla runt sig.

Mitt råd är därför följande: gå fram till din favoritlärare vid lämplig tidpunkt och säg ”Du frågade en gång hur jag mår. Kan du fråga det igen?” Hen kommer troligen genast att fatta att du behöver bry, empati, till och med en famn att gråta i. Är hen en manlig lärare kanske hen tvekar inför att krama en kvinnlig elev, så det måste du acceptera i så fall, medan kvinnliga, österbottniska lärare nog brukar kunna kramas och erbjuda en axel att gråta mot när det behövs ;). Men ta verkligen chansen då och berätta ärligt hur det känns. Tänk inte ens tanken att det skulle kunna påverka dina betyg eller något, nu är hen bara en vuxen i ditt liv som du känner någorlunda förtroende för. Ett tips är sedan att be just denna lärare hjälpa dig till mera hjälp, tex boka tid till kuratorn eller komma med till ungdomsmottagningen/psykologen osv. I alla fall inte protestera när hen föreslår det – för vännen, du vet att du behöver hjälp. Var femte finländare har någon form av depression under någon period av livet och med hjälp kanske den här perioden av ditt liv behöver inte alls bli så lång.

Stor kram, Ungdomsinformatören Liselott

Obehag i ändtarmen

Hej! Jag har på sistone märkt att det känns lite obehagligt i ändtarmen, vet inte hur jag ska beskriva men som om där finns något som flyttar på sig typ. Har kunnat känna så vääldig sällan i säkert flera år men nu detta år har det varit kanske varje månad eller vecka. Borde inte vara springmask då det inte syns på avföringen... kunde det helt enkelt bara vara avföring som ligger på någonstans och "skaver"? Hoppas ni förstår vad jag menar lite!

Kommentera
Visa svar

Ungdomsliv.fi svarar

Hejsan. Tack för ditt brev. Det är väldigt svårt att ta ställning till varför du känner obehag i ändtarmen. Jag antar att det inte kommer blod från ändtarmen, då skulle du säkert skrivit om det. Det som jag kommer att tänka på enligt din beskrivning är inre hemorrojder. Det kan ge en känsla av obehag samt eventuellt en liten blödning vid avföring. Det är egentligen först när hemorrojdern sticker ut från ändtarmsöppningen som man börjar känna smärta vid avföring. Du funderar om det kan vara en liten mängd avföring som ligger och skaver i ändtarmen, det är väl inte helt omöjligt, speciellt om du har inre hemorrojder. Om du har problem med hård mage/förstoppning så skulle det vara bra att få magen att fungera regelbundet och att inte avföringen är för hård. Det som är bra att äta vid hård mage är bla grovt bröd, plommon, frukter och grönsaker samt att dricka tillräckligt med vatten. Daglig motion påverkar också positivt. Om dina symtom fortsätter så rekommenderar jag dig att uppsöka läkare för undersökning av ändtarmen. Ha en bra höst! Hälsningar Eva-Maria, hälsovårdare&sexualrådgivare, Ungdomsliv.fi

Vågar inte. Orkar inte.

Vad ska jag göra då jag vet att jag måste ta ett stort steg för att må bättre och få en bättre framtid, men inte orkar/vågar ta steget? Jag har ångest som påverkar mig vardag, mina relationer och min syn på framtiden. Jag går och pratar med någon och jag har även pratat med en läkare. Jag har blivit erbjuden mediciner och "riktig" terapi för att hantera min ångest men jag är inte så villig att ta emot hjälpen. Jag vet exakt vad jag kan göra för att få den hjälp jag behöver men jag har inte lust att ta tag i mina problem. Jag tycker om att låtsas som att jag är okej och att jag inte behöver hjälp även fast jag behöver det. Hur ska jag få motivation att ta tag i ett sånt stort problem? Hur ska jag klara av att förlora så mycket bara för att skaffa hjälp?

Kommentera
Visa svar

Ungdomsliv.fi svarar

Hejsan.

Tack för ditt brev. Du har redan tagit ett steg i rätt riktning för att börja må bättre och för att få en bättre framtid. Det steget tog du när du gick och pratade med personen och läkaren du skriver om. Du skriver att du har ångest, kanske även deprimerad? Känner man sig nere är det svårt att hitta motivationen. Antar att du inte har lust att ta tag i dina problem för du vet att du kommer att må tillfälligt sämre när du river upp dina sår/börjar prata om dina problem. Du skriver också att du kommer att förlora så mycket när du öppnar upp dina problem, det är klart att du drar dig för detta. Du står nu vid ett vägskäl, i en korsning. Du har två vägar att välja på. Den ena vägen är att inte ta emot hjälpen du blivit erbjuden, inte öppna upp dina problem, fortsätta att hålla upp falska kulisser och låtsas att allt är bra. Om du väljer denna väg kommer din ångest att fortsätta, du kommer inte att börja må bättre och din syn på framtiden kommer att vara mörk. Om du tar den andra vägen, tar emot hjälpen du blivit erbjuden, öppnar upp dina problem och kanske förlorar något viktigt i ditt liv. Denna väg är tung att gå, men det är en väg du måst gå om du vill börja må bättre, vill få en ljusare framtid. Genom att jobba med dina problem så blir det lättare så småningom. När du mår bättre så kanske du hittar något/någon som är ännu viktigare än det du eventuellt förlorar när du börjar jobba med dina problem. Motivationen hittar du genom att tänka på att ditt välmående är det absolut det viktigaste för dig. Du är viktig och värdefull! Därför ska du sköta om dig själv för det är din rättighet att få njuta av livet. Sköt om dig!

Hälsningar Eva-Maria, hälsovårdare & sexualrådgivare, Ungdomsliv.fi

Biverkningar av p-piller efter flera månader

Hej
Jag är nu inne på min femte p-pillerkarta och har först nu börjat få några biverkningar som jag inte är säker på om de kommer från pillerna eller inte.
Sedan jag började äta p-piller har jag gått upp lite i vikt, men den senaste månaden har det känts som om det plötsligt och snabbt börjat synas på min kropp och jag har ganska snabbt lagt på mig två kilo till. Detta har jag märkt genom att alla mina byxor börjat kännas spända i midjan och min "muffin top" blivit synligare. Jag har helt enkelt insett att jag har mer fett på kroppen än tidigare. Jag har inte på något sätt ändrat mina mat- eller motionsvanor, så skulle vilja veta vad det kan bero på?
För någon dag sedan fick jag en mellanblödning som bara höll i sig i ~sju timmar. Jag har bara fått en mellanblödning en gång tidigare, och det var under första månaden. Varför får jag det nu? Är det inte meningen att biverkningarna ska sluta efter ca tre månader? Det enda som var annorlunda den dagen var att jag tog mitt piller ungefär sex timmar senare än vanligt (enligt bipackssedeln så får jag missa tiden med upp till 12 timmar).
Under min senaste mens hade jag lätt blödning och den höll i sig i 2,5 dagar, jämfört med medium+lätt blödning i fem dagar. Det kan dock vara värt att tillägga att jag varit extremt stressad med jobb+skola i två-tre veckor före och under mensen, och att jag innan jag åt p-piller ibland missade min mens när jag varit stressad. Jag antar att det var pga stressen som den var annorlunda, men kan det ha varit något annat?
Jag har inte missat ett enda piller, högst fem piller under dessa fem månader har jag tagit senare än vanligt men inom 12 timmar, och jag har hittills fått mens vid slutet av varje karta. Jag har haft sex (med min pojkvän) utan kondom lite då och då sedan jag ätit alla piller på andra kartan. Jag borde alltså inte vara gravid.
Tack på förhand!

Kommentera
Visa svar

Ungdomsliv.fi svarar

Hejsan.

Tack för ditt brev. Det är vanligare att biverkningarna av preventivmedel kommer genast efter starten av p-piller och tar sedan slut efter ett tag om hormonen passar. Ibland fortsätter biverkningarna även efter tre månader och då kan man konstatera att hormonen inte passade, då kan man byta till något annat p-piller som innehåller andra hormoner. Det finns andra än du som fått biverkningar senare, efter tre månader, det är inte lika vanligt men det är fullt möjligt att kroppen reagerar så. Hur kroppen reagerar av hormoner och p-piller är väldigt individuellt. Den absolut vanligaste biverkningen är humörssvängningar men även droppblödningar, viktökning och hudproblem mm kan förekomma. Speciellt hudproblem och viktökning syns först senare, inte genast man börjar med sina piller. Om man går upp i vikt så syns det för de flesta först runt magen och midjan, "muffin toppen" blir synligare, som du skriver. Viktökningen kan vara tillfällig, en reaktion på p-pillerna. Genom sunda vanor och motion får du säkert bort den två kilon som nu ökat. Precis som du skriver så kan mensen ibland utebli pga stress, speciellt om man inte använder preventivmedel men ibland påverkar stress även när man använder p-piller. Att du tagit ditt piller lite senare borde egentligen inte påverka, eftersom du ändå tagit det inom 12 timmars gränsen. Visst vet jag att endel kvinnor är känsliga och får lätt droppblödningar om de inte tar sitt piller riktigt regelbundet, även kast på 6 timmar kan ibland ge droppblödningar. Nu skriver du inte vilket p-piller du äter. Det är rätt stor skillnad på pillerna. Det finns p-piller som inte håller mensen lika regelbunden, äter man ett sånt piller så kan det förekomma droppblödningar eller mensen kan utebli helt. Det att du senast endast hade en sparsammare blödning som varade kortare tid än vad det brukar, kan fullt bero på dina p-piller eller stressen du känt av. Tycker att du kan fortsätta med dina p-piller ännu någon månad om de passar ditt humör. Följ med om vkten slutar öka och ifall mellanblödningen lämnar bort. Ifall du fortsätter att öka i vikt eller har problem med mensen ännu efter någon månad då tycker jag du ska ta kontakt med rådgivningen varifrån du fick dina piller för att byta till något annat piller. Ha en bra fortsättning på hösten!

Hälsningar Eva-Maria, hälsovårdare & sexualrådgivare, Ungdomsliv.fi

Sidor