Senaste inläggen

Här hittar du frågor som andra ungdomar har ställt, samt kommentarer och svar.

Sidor

Problem

Hej! Jag är en 13 årig kille som går i sjuan. Jag har flera problem.
jag är väldigt osocial och på grund av det så har jag inga vänner i skolan. På rasterna så går jag till skogen, där slipper jag alla!
Jag går alltid runt med ilska inuti mig. Jag tänker hemska, mörka tankar om andra jag hatar. För att bli av med lite av ilskan kan jag rita mörka, blodiga saker. Jag är väldigt negativ till nya människor. Så fort jag träffar någon ny utgår jag ifrån att den är en idiot. Jag brukar inte äta på dagarna eftersom att jag inte vill sitta med någon i matsalen. Skolan är jobbig. Speciellt idrotten. Jag hatar sport och att samarbeta med andra. Tvånget till att vara med andra på idrotten och i skolan i huvudtaget gör så att jag blir galen och det går ut över min mamma hemma sen. Jag är helst för mig själv och lyssnar på min metal, spelar data-spel eller kollar på något. Jag har väldigt svårt att respektera andra för t.ex deras religion, musikstil eller hur dom är. Jag hatar all religion förutom satanismen, och nej, inte den här att man dyrkar Satan. Hiphop stilen hade jag viljat förbjuda. Jag pratar med en kurator på skolan. Men jag tänkte att jag kanske kunde få lite hjälp med mina problem någon annanstans också.

Kommentera
Visa svar

Ungdomsliv.fi svarar

Hej Leon!

Vet du, det låter som att du mår mycket illa. Alla de saker du beskriver, från att fly till skogen till satanismen är symptom på det här, lite olika sorter bara. Att exempelvis vara ständigt arg är ett sätt att låta känslorna få något utlopp i alla fall, det kan vara lättare att vara allmänt arg än att försöka sätta fingret på vad det egentligen är man känner.

Du nämner att du inte äter på dagarna, mat behöver du! Kroppen behöver energi och din hjärna behöver energi för att orka med skolan och vardagen. Jag skulle så gärna vilja att du äter i skolan, men som du nämner vill du inte vara i  matsalen. Men ta i så fall med dig något ätbart hemifrån som du kan äta. En grund för att må bra är att sova och äta ordentligt. En fråga som jag skulle vilja ställa dig är att ”Kan du ändra på något i din vardag för att du ska må bättre, isf vad? ” Börja med en sak och se hur de känns efter några dagar.

Det är jätte bra att du pratar med kuratorn på skolan, och de kanske skulle vara skäl att fråga hen efter råd varifrån du kan få mer hjälp. Om din mamma inte vet hur du mår, berätta för henne eller om det finns någon annan vuxen som du litar på.  

Den känslan du har nu och hur du mår, kom ihåg att det inte är föralltid! Våga be om hjälp och ta emot hjälp! Du är redan på god väg. Ta hand om dig!

Kram, Ida

Valet

Varför röstar man vart fjärde år?

Kommentera
Visa svar

Ungdomsliv.fi svarar

Hej och tack för din fråga

Vi har olika val i Finland, bl.a kommunalval och riksdagsval. Kommunalvalet hålls vart fjärde år, såväl som riksdagsvalet. Val av republikens president (presidentval) hålls vart sjätte år och val av företrädare i Europaparlamentet (Europaparlamentsval) vart femte år. Alla nämda val är s.k. "allmänna val" vilket betyder att rösträtten vid val är allmän. Med andra ord har var och en som uppfyller vissa lagstadgade förutsättningar rätt att rösta.

ytterligare information om olika val hittar du från justitieministeriets valsidan, www.vaalit.fi/sv

mvh, Mika - Ungdomsliv.fi

Jobb

Vad fins det fär jobb?

Kommentera
Visa svar

Ungdomsliv.fi svarar

Hej!

Va roligt att du funderar över jobb! Om man är 15 år och fullgjort sin läroplikt, dvs gått ut grundskolan, får man anställas i ett ordinarie arbetsförhållande ("vanligt" jobb, sommarjobb eller visstidsanställning). Kom ihåg att de alltid är bra att skriva ett arbetsavtal, så både arbetsgivaren och du har nerskrivit det som ni kommit överens om.

När man är under 18 år så får man inte arbeta med allt, vissa arbetsuppgifter är förbjudna. Här kan du läsa mer ingående om vad en ung arbetstagare får jobba med https://www.tyosuojelu.fi/web/sv/anstallningsforhallande/ung-arbetstagare .

Du kan kolla upp på sidan https://paikat.te-palvelut.fi/tpt/?lang=sv vad de finns för jobb där du bor. Många lediga jobb kommer inte ut via en annons, så jag skulle råda dig att gå och fråga runt till olika företag och butiker(t.ex. Citymarket, K-market, Prisma osv.) om de har något jobb ledigt. Ett till tips är att fråga runt av släktingar och vänners föräldrar om dom vet om något jobb som skulle passa dig.

De gäller att våga ta kontakt, gå och fråga direkt face to face eller ringa. Om det är något ställe som säger att de inte har något ledigt jobb för tillfälle så kan du meddela att dom gärna får höra av sig om de öppnas något i framtiden.

Lycka till!

Hälsningar Ida

Jag blev ett objekt

Hej, Jag heter Ella och är 13 år gammal. Jag blev våldtagen av en man vid 40 år åldern, sen sålde han vidare mig till en i 60 års åldern. Jag blev på samma gång kidnappad och våldtagen. Jag har skuldkänslor för att inte ha berättat åt min pojkvän att allt hände. Polisen och mina föräldrar vet om det. Men jag vill berätta allt men, hur kan jag göra allt lättare?

MacBook Air?

Hej, jag börjar högstadiet nästa höst och skulle behöva en laptop endast för skolarbete. Jag har kollat på en "MacBook Air 13" och mina vårdnadshavare säger att dom kan köpa en. Ska jag ta en som kostar 999€/10 000kr och har 128GB storage, eller en som kostar 12000 och har 256GB storage?

Kommentera
Visa svar

Ungdomsliv.fi svarar

Hej Joel has a dog named Coco!

Det förnuftiga är nog att ta den som har större storage om du bara har möjlighet till det. Det blir bara mer och mer som man ska använda dator till i skolan och mer och mer som kräver minne, så bättre att ta det säkra före det osäkra. Däremot skulle jag nog rekommendera att du antingen väntade med att köpa den tills du börjat högstadiet – eller redan nu frågar studiehandledaren där vad som krävs av de datorer som ni behöver använda. Det kan ju exempelvis hända att skolan använder PC eller Linux mest och då kan det vara problem med att få din laptop att funka tillsammans med dem, tex när du ska visa presentationen för ett grupparbete eller liknande. Det är inte säkert att det blir problem för det, men bättre att kolla på förhand än att chansa, tycker jag. Dessutom händer det en del på dator-fronten redan på ett halvår, så vill du ha färskaste möjliga (så att den ”håller” längre in i högstadiet eller till och med upp i gymnasiet) så lönar det sig kanske att vänta lite ändå.

Kram, Liselott

Alakuloisuus ja masennus

Hei.
Miksi mielialani on joskus alhaalla tuntuu, että olen masentunut ja kaikki menee pieleen, jos joskus jätän kuntosali ja juoksmisen väliin?

Kommentera
Visa svar

Ungdomsliv.fi svarar

Hei Poika ja kiitos viestistäsi!

Kysyt, miksi mielialasi on joskus alhaalla ja sinusta tuntuu, että olet masentunut ja kaikki menee pieleen, jos joskus jätät kuntosalin ja juoksemisen väliin.

Ikävä kuulla, että sinusta tuntuu tuolta. Ulkopuolisen on kuitenkin vaikea sanoa yhtä oikeaa syytä, miksi tunnet sellaisia tunteita. Tässä kuitenkin pohdintaa, mistä se voisi johtua.

Jos olet asettanut itsellesi tietyt tavoitteet, milloin käyt kuntosalilla ja juoksemassa, voi niiden tavoitteiden laiminlyönti aiheuttaa sinussa kokemuksen, että olet epäonnistunut ja se tekee sinut alakuloiseksi ja masentuneeksi. Koet ehkä pettymystä itseesi - Pettymykseen liittyy usein erilaisia tunteita, kuten turhautumisen tunnetta, surua tai vihaa. Kukaan ei voi välttyä erilaisilta suuremmilta tai pienemmiltä pettymyksiltä, joissa tavoitteet eivät toteudukaan – sellaista sattuu siis kaikille. Älä rankaise itseäsi siitä, että joskus jätät kuntosalin ja juoksemisen väliin – joskus se onkin varmasi parempi vaihtoehto, jos vaikkapa olet palautumisen tarpeessa. On ihan inhimillistä ja ymmärrettävää jättää treeni joskus väliin, vai mitä?

Olisiko sinun syytä miettiä tavoitteitasi uudelleen ja olla ehkä hieman armollisempi itsellesi? Suunnittele itsellesi mielekäs, realistinen ja toteutettavissa oleva liikuntasuunnitelma ja muista myös levätä tarpeeksi. Anna itsellesi lupa joskus joustaa suunnitelmistasi. Liikunta on positiivinen ja hauska asia – ei ole vakavaa, jos joskus poikkeaa liikuntasuunnitelmasta! On tärkeää kuunnella omaa kehoa ja olla rasittamatta itseään liikaa – muista siis palautuminen!

Liikunta pitäisi olla hyvinvointia edistävää ja mielihyvää tuottavaa. Jos sinusta tuntuu, että liikunta ja asettamasi tavoitteet sen suhteen aiheuttavat sinulle huolta ja koet usein masentuneisuutta, sinun kannattaa jutella siitä esimerkiksi koulusi terveydenhoitajan kanssa taikka käydä keskustelemassa siitä kaupunkisi Ohjaamossa

Tsemppiä ja mukavaa syksyä sinulle! :)

Lämpimin terveisin, Riina – Nuortenelämä.fi

Komma över någon

Hej! Jag har ett problem som tar upp sjukligt mycket av min tid och energi. Jag träffade en kille i somras på en fest med gemensamma kompisar. Vi hade skit kul, pratade djupt och skrattade sönder om allt möjligt. Det var verkligen speciellt och tror vi båda märkte de. Vi hördes efter de lite då och då. Efter de träffades vi med andra kompisar typ 2 gånger. När vi sovit över har det verkligen vart bra, han har sagt så mycket fint till mig osv. Efter nön måndag så började han bli helt kall mot mig & inland sa elaka saker från ingenstans. Och jag fattade absolut ingenting, han brukar inte heller svara mig på tex snap. Jag fick känslor för den här grabben och har försökt få kontakt med han igen utan lyckat försök. Har nu kommit fram till att jag måste släppa han! Hur fan gör jag? Har provat allt, snälla ge mig tips och inte ”ta bort han överallt” för vi är fortfarande kompisar och skulle vara konstigt om jag tog bort han. Tacksam för svar <3

Kommentera
Visa svar

Ungdomsliv.fi svarar

Hej och tack för dit meddelande. 

Låter tråkigt att killen blev plötsligt helt kall och elak. Det verkar som han inte har ens förklarat dig varför har gör så. Tycker att det är fel.

Det är ju svårt och tar tid att glömma person som man har har känslor för. Över tiden blir det bätre och lättar. Det som du kan göra är att du meddelar honom att du hade känslor för honom men förstår hans beteende som han inte bryr sig om dig. Det är alltid bra att ha "dörren öppen för förklarning", menar att om han vill förklara hans beteende så lättar det dig. Om ni är kompisar ännu och har gemensamma kompisar så skulle det vara bra att prata om situationen så att det stöder inte er båda.

Har det så bra.

-Mika, Ungdomsliv.fi

Sönder i tusen bitar

Hej Decibel

Idag sitter jag här framför mitt dator och skriver till er som ett rop på hjälp.
Jag orkar inte längre ta emot allt skit i livet och äta upp det. Jag orkar inte längre att vara tyst och låta andra köra över mig.

20 och going strong tjej. Jag är inte från Finland. Har bott här snart halva mitt liv. Jag behöver nämna detta för att det är så som ni kommer att få en betträ bild av hur det hela ser ut. På grund att Finland är inte mitt hemland så har jag inte mycket med mig från hemlandet. Mina vänner från barndom, familjen och allt som jag hade fram tills då jag flyttade hit, blev kvar där. Det ända som jag har haft med mig hela vägen är min mamma, inte ägs min pappa för att mina föräldrar är skilda och han reser och jobbar på heltiden.

Min mamma. Medan vissa barn här i Finland har bott hela sina liv i samma hus eller stad, jag har bott i över 15 olika hus, gått i över 10 olika skolor, 5 städer och jag har ingen bästis som jag har hållit kontakt med alltid sen jag var bebis. Min bästis, min familj, mitt allt har alltid varit min mamma. Vi har funnits för varandra genom oändligt gott och ont. Inte en dag som jag tvivlade på att hon skulle finnas vid min sida, men det är vad jag trodde.

Sen vi flyttade till Finland träffade hon sin nuvarande sambo, med vilken dom har två barn. Alltså mina två, enda, syskon. Jag älskar dom och vi har varit väl mycket lyckliga över åren. För ett år sen träffade jag min nuvarande pojkvän som flyttade med oss sen nyår.

Jag har historia att bråka och gräla med båda mina föräldrar. Med min pappa är det något konstant som har blivit värre med åren. Han ser mig som en liten flicka som är naiv och kan ingenting om livet. Han har smugit sig i det som är mitt och min pojkväns rum och sökt efter kondondomer för att se till att vi skyddar oss. Jag är en 100% ärlig människa och vi hade redan förr talat om det och vi båda varit medvetna om riskerna. Han har kallat mig fet för att jag äter chips och har lite mage då jag har på mig något tajt. Jag väger knappast 70 kg och är 165 lång. Och efter att han kallat mig saker så kommer han till mig och säger att jag är absolut perfekt, att jag unik och bäst så som jag är.
Med min mamma brukar vi alltid gräla för att vi håller inte lika om saker, vi blir bittra och börjar bli arg om allt. Sen efter ignorerar vi varandra och i något skede börjar vi tala igen. Men det är den tiden mellan att ignorera varandra och att allt är “bra” som jag har reagerat mera och mera med tiden, och nu anser hur ohälsosamt den är.

I och med förhållandet med min pojkvän har jag ansett hur viktigt kommunikationen är. Tack vore att vi talar med varandra så pass mycket vi har en super bra förhållande. Om vi gnäller så varar inte mera är 5 minuter så är vi sams igen och håller om varandra. Det ända som är dåligt med vårt förhållande är att jag mår inte bra. Jag gråter *varje* dag på grund av läget hemma med min familj. Det har blivit så pass dåligt att jag har velat få slut på allting, men det som håller mig från att göra något dumt är -han-.
Jag vet inte längre vad jag ska göra. Familjen har alltid varit så pass viktigt för mig att jag skulle ge upp vad som helst för dom att må bra. Men i och med att jag blivit äldre känns det inte korrekt eller rättvist. Varje gång som det blir gräl med någon hemma, speciellt min mamma (som jag älskar mer än, …mycket…) så försöker jag fixa saker. Tala om det, gå igenom problemet och se till att bli bättre. Men det är inte rättvist att jag försöker heltiden bli bättre, göra rätt men ändå kommer all skylld på mig. Jag blivit så pass rädd för min mamma att jag vågar inte tala framför henne för att hon lyckas alltid få mig att äta upp all skit, medan hon sedan går och är lycklig med hennes sambo och mina syskon. Jag skriver brev till henne var jag förklara till henne, det är mitt ända sätt att visa vad jag känner och tycker utan att tveka mig själv. Men ingen av alla tusen brev som jag skickat, dagböcker som jag visat för henne för jag tror att det är så som vi kan börja känna varandra djupare, hon har aldrig sagt något om det.

På grund av allt som händer, vi vill med min pojkvän flytta hemifrån. Vi har inte gjort det tidigare för att oberoende all mött så har vi ändå då och då roligt då vi ser filmer i familj eller spela spel. Men det är för mycket att gråta varje dag och inte ens ha friheten att stiga upp sent eller att stanna i vårt rum och äta godis utan att kännas skyldig. Men det känns så svårt att lämna hemma. (1) För att vi lär inte känna tillräckligt med människor för att hitta jobb i Helsingfors för båda då vi inte kan Finska (2) Det är inte så lätt att hitta passlig lägenheter i Helsingfors och (3) Det är inte lät att lämna bakom sig människan som betytt världen för mig hela mitt liv, tills nu.
Men jag vet att det är ända lösningen för att få slut på lidande. Speciellt för att jag vet att det är inte rättvist heller för min pojkvän att hålla om mig alla nätter medan jag gråter och gnäller över mina föräldrar. Han behöver någon som han kan vara lycklig med, och jag vill det också.

Vad jag vill åstadkomma med att göra denna inlägg, kanske mest av allt för någon att höra mig och hoppningen få något feedback. Oberoende av att jag har min pojkvän och han hjälper mig, så är han inte en man som säger mycket. Och jag går varje dag och tänker möjligheten att jag bara är överdriven och galen. Jag kan faktist inte påstå att jag är 100% frisk om huvuded, jag vet inte. Jag behöver lite råd över vad jag ska göra. Har aldrig förut varken ansökt om jobb eller bostad.
Så, det ända som jag säger här i slutet: Hjälp, snälla!

Kommentera
Visa svar

Ungdomsliv.fi svarar

Hej och tack för ditt meddelande

Det är bra att duhar kunnat skriva och analysera din situation. Jag tror att det hjälper dig att förstå din situation och även fatta beslut om framtiden.

På grund av allt som du skrev om så tror jag att det skulle vara verkligen en bra lösning för er att hitta ett eget hem. Att flytta hemifrån är svårt säkert för alla men över tiden känner säkert du och din pojkvän, även din mamma, att det var bra lösning. Det är fantastiskt att du har en pojkvän som stöder dig. Jag tror att ni tillsammans tar reda på situationen och hittar lösningar på olika problem som ni har, t.ex med boende. Det som är viktigt är att ni berättar hemma öppet om era framtidsplaner. Det kan bli gräl men det är bättre att vara ärlig och öppen.

Ni kunde kontakta t.ex Luckan Raseborg (https://raseborg.luckan.fi/) där ni kan få stö och råd om olika jobb alternativ och hur leta efter en lägenhet.

Har ni kontakta Raseborg staden och fråga om hyresbostäder? Länk till stadens webbplats: http://www.raseborg.fi/utrymmesforvaltning/fastighetsskotsel/hyresbostader

Tror även att uppsökande ungdomsarbete kunde hjälpa er, åtminstone i jobbsökande. Länk till uppsökande ungdomsarbete i Raseborg: http://www.raseborg.fi/ungdom/uppsokande-ungdomsarbete

Hoppas att klarar sig. Försöka inte sortera ut alla saker på en gång utan gå för en sak i taget.

Har det så bra, Mika - Ungdomsliv.fi

 

Hur ska jag göra för att min farmor ska få det bra?

Jag kan berätta lite. Jag är tretton år och tycker om att vara hos min farmor men det är alltid så att det är stökigt. Det är så stökigt som vissa på TV. Det ligger saker överallt på golvet, finns flera rum fyllda med skräp rent ut sagt. Inga smådjur än.. Hon är gammal och har svårt att plocka upp efter sig. Och har en handskada. Min farfar dog när jag var 1 mån så kan vara att hon var ledsen och att det blivit så himla stökigt. Jag skulle bara vilja röja upp och slänga det mesta, göra huset så fint. Men det går ju inte. Hon vill absolut inte slänga någonting. Till och med har min farbror hyrt en container för att få det bra. Hon ser minnen och tankar från sakerna. Sakerna som hennes mamma, pappa och man haft. Det är så mycket stökigt. Bästa skulle väl vara om hon flyttade till ett mindre boende men nu är det så att hon har ett stort hus men ingen av hennes barnbarn vill komma och hälsa på henne. Vi är dem enda som hjälper henne att städa och då blir hon arg. Skulle vara skönt för henne att fått det städat så att hon kunde ta hem vänninor, barnbarn och få besök men nu är det kaos. Det är ett stort, stort hus så skulle vara roligt att fira jul där med mina kusiner och alla. Tror hon aldrig kommer flytta för hon och farfar har byggt det själva. Varför vill hon inte städa? Jag vill ju bara att hon ska få ett bra liv. Hon är 73 år. Det är dammigt och hon har svår att andas (använder inhalator). Jag kanske överdriver men vill att hon ska ha det bra. Tänkte på detta nu när vi ska dit och städa imorgon som vi gjort många gånger innan men det ser ju ut som kaos en vecka senare igen. På en dag kan man iallafall städa ett rum och hon har sjutton.... Ville bara skriva av mig, blir bara så frustrerad. Det är ju inte vidrigt men så stökigt så man inte kan gå. Hur ska jag säga till henne att det ser för jäkligt ut.

Kommentera
Visa svar

Ungdomsliv.fi svarar

Hej och tack för ditt meddelande

Fint att du är tänker på din farmor. Det kan ju vara att din farmor har sjuklig behov av att samla varor och oförmågan att kasta bort dem. I sådana fall kan hushållet vara fullt med saker och varor. Det kan finnas gamla tidningar, böcker, små föremål, diskar och kläder. Många människor är mycket känsliga för de saker de samlar in, och tillåter inte andra att låna ut dem eller röra i dem.

Det är viktigt för de närmaste att förstå att samlaren tror att hon i framtiden behöver de varor hon har samlat in. Sakerna eller varor kan ofta vara ett minne om en viktig person eller ett djur.

Samlare ser inte ofta deras beteende som ett problem, vilket gör problemet svårt att hantera. Det är ju viktigt att diskutera om det som ni ser och t.ex försöka tillsammas med din farmor städa huset, så småningom. Det är ju möjligt att kontakta även en läkare eller socialarbetare och diskutera om de kan hjälpa till. Ibland måste en släkting eller bekant ha kontakt med polis eller brandskydd.

Om en samlare kan se hans eller hennes problem, kan han eller hon dra stor nytta av expertvård. Behandlingsresultatet varierar mycket, och framgångsrik behandling är krävande och ofta ganska långvarig.

Förhoppningsvis kommer saker att bli bättre.

Mika - Ungdomsliv.fi

Socialt handikapp

Jag brukade vara väldigt social och hade starka relationer och nära vänner. För några år sedan blev jag deprimerad och med det kom en hel del ångest och sociala fobier. Det har kommit till en punkt var jag har inga vänner och jag är livrädd att gå ut. Jag försöker gå ut och träffa nya människor ofta eftersom jag har flyttat till en ny stad. Jag tänkte att om jag går ut tillräckligt mycket så slutar jag vara rädd men det har bara blivit värre. Varje gång jag går ut mår jag skit så jag går hem tidigt och får panik och ångest attacker. Nu gråter jag i flera dagar innan jag vet att jag ska ut på t.ex. en fest så bestämmer jag mig i sista stund att stanna hemma. Det här förstör mitt liv mer och mer hela tiden så jag har även haft självmordstankar i några månader. Jag har aldrig känt mig så ensam och instängd i mig själv. Jag vill ha hjälp men vet inte vart jag kan vända mig. Jag vill gå till en psykolog men det är så dyrt. Finns det avgiftsfria möjligheter i Helsingfors? Jag har pratat med Krisjoursen för unga men dom föreslog "riktig hjälp". Tyckte inte om personen jag pratade med där och vågar inte fråga om jag kan träffa någon annan. Jag behöver hjälp nu men vet inte vad jag ska göra.

Kommentera
Visa svar

Ungdomsliv.fi svarar

Hej och tack för dina fråga.

Det låter jätte tråkigt att du har inga vänner och att du är livrädd at gå ut. Du berätta att du skulle vilja gå till en psykolog. Har du tänkt att du kunde kontakta din närmasta hälsostation och kolla med dem om du kunde få  hjälp via dem? Hälsostationen är din främsta vårdplats i fråga om mentalvård. Därifrån kan du vid behov få en remiss till vidare undersökningar och vård. Du hittar ytterligare information om hälsostationen och mentalvård via den länken.

Om jag förstod dig rätt så kommer du att träffa någon från Krisjouren? Jag uppmuntrar dig träffa personen och tänka tillsammans vilken av typ stöd du behöver. Ofta den första erfarenheten eller kontakten av en ny person  förändras när man träffar personen. Du kan ju fråga om det finns andra personer som man kan träffa eftersom du är inte riktig säker om personen är rätt typ. Tyvärr ofta är det ju så att det finns inte att välja mellan. En sak som du kunde prata om, vem du då traffar eller varifrån du får hjälp, är att kunde du få stödperson som kunde hjälpa till med att gå ut. 

Hoppas att du hittar hjälp.

Mika - Ungdomsliv.fi

Sidor