Här hittar du frågor, kommentarer och svar som gäller Förhållanden och kärlek. Om du inte hittar svaret i dina frågor, kan du skicka din fråga genom Ställ egna frågor -knappen. Frågorna besvaras av ungdomsinformations- och rådgivnings handledare och olika sakkunniga. Din fråga besvaras inom fem arbetsdagar. Du kan lämna en fråga anonymt. Även andra läsare har möjlighet att lämna kommentarer på din fråga. Du kan också fråga privat, då syns inte frågan offentligt på spalten utan du får svar per e-post.

Kärleksproblem

Hej
Jag tycker om en person och han tycker om mig också.
Men min mamma vill inte att vi träffas eftersom han mår psykiskt dåligt och hon tror att jag kommer såra honom och att han inte skulle kunna ta det.
Har hon något att säga till om?
Kan hon förbjuda mig från att fortsätta vara med honom?
Är det faktiskt farligt för honom om vi är mer än vänner, borde jag låta det rinna ut i sanden?

Kommentera
Visa svar

Ungdomsliv.fi svarar

Hejsan och tack för dit meddelande.

Det är ju roligt att du har en person som du tycker om. Och speciellt att han tycker om dig också.

Föräldrar har ju ofta olika åsikter om barns sociala relationer. Har din mamma träffat killen som du tycker om? Känner hon honom eftersom hon vill inte att ni träffas? På vilket sätt tänker din mamma att du skulle såra honom? Man önskar ju att förhållande skulle innehålla mycket glädje, men det är ju inte alltid så. Det finns alltid situationer där man kan bli sårad. Du är inte säkert den enda som kan såra honom.

Du funderar om din mamma kan förbjuda dig att fortsätta vara med honom. Jag tycker att nej. Jag uppmanar dig att diskutera om detta med din mamma så att du inte skulle behöva ”gömma” er förhållande. Om killen mår psykiskt dåligt kan ju er förhållande vara bra för honom, speciellt om din mamma skulle även stödja er förhållande.

Har det så bra, och god jul.

Mika – Ungdomsliv.fi

Kärleks problem

Hej har en pojkvän men det är ganska stelt mellan oss och vi pratar inte så mycket med varandra, men skickar dock en del. Vad skall jag göra för att göra det mindre stelt?

Kommentera
Visa svar

Ungdomsliv.fi svarar

Hej

Tack för din fråga. Smidig kommunikation är viktigt när ni umgås. Bra och smidig kommunikation innehåller att ni bla diskuterar och kommunicerar via olika kanaler. Du funderar vad du ska göra för att det mindre stelt. Tror att det blir mindre stelt om ni pratar med varandra om vad ni vill och gör olika saker tillsammans. Om sällskapande kan du läsa mera från Ungdomsliv.fi-sidan. Också Decibel.fi har har samlat information om parförhållandet.

Har det så bra, Mika  Ungdomsliv.fi

Ett problem?

Hej, jag har länge drömt om att få uppmärksamhet från lärare och jag börjar nu undra ifall det är något konstigt? Jag lider av ångest och depression och jag pratar inte om det med någon i min familj. Jag fick kontakt med en lärare som lite sträckte ut sin hand till mig då hen märkte att jag mådde dåligt. Före det hände så drömde jag bara om det varenda dag: att hen skulle kontakta mig och fråga hur jag mår och att jag kanske skulle få gråta ut i hens armar. Nu fortsätter denna besatthet att få uppmärksamhet av en viss lärare, och jag undrar vad som kan vara felet? Jag får uppmärksamhet hemma om jag vill men jag vill inte prata med mina föräldrar om detta. Jag skulle hellre ta livet av mig själv än att prata med dem om det. Ibland så tänker jag: jag undrar vad hen skulle säga om det jag gör nu/hur hen skulle reagera. Jag tänker varenda dag på dem och lagar upp scenarios i mitt huvud om att jag skulle få prata med de lärare jag gillar. Är detta normalt? Att jag vill ha uppmärksamhet av mina favoritlärare?

Kommentera
Visa svar

Ungdomsliv.fi svarar

Hej och tack för din fråga!

För det första: äsch att du mår dåligt, jag beklagar. Det är inga lätta bördor att bära, depression och ångest, och jag önskar så starkt att det här skedet i ditt liv snart ska vara ett minne blott och ditt mående bättre och livet ljusare. För så är det, även den mörkaste tid i livet är som vinterhalvåret (sådär på tal om vintervädret utanför kontorsfönstret), det går över, det blir ljusare - bara du har tålamod. Och gärna hjälp på vägen, för får man hjälp så är chansen så mycket större att det ska gå snabbare och bättre! Som att speeda förbi de här mörka månaderna ;)

Kanske är det så, att dina dagdrömmar och önskningar om att favoritläraren eller vissa lärare ska se hur illa du mår, egentligen är ett uttryck för att en del av dig faktiskt skulle vilja ha hjälp ändå? Att någon skulle SE dig, genomskåda dina murar och lögner om att ”allt nog är bara bra, tackar som frågar”. Kanske någon vuxen som skulle FÖSTÅ hur du känner dig - i motsats till tex vänner som kanske inte alla gånger kan sätta sig in i eller har kunskap om psykiskt illamående eller ens har energi nog att lyssna på andra utan har fullt upp med sina egna liv. Och kanske någon vuxen som skulle kunna axla en liten del av din börda, kanske ge konkreta råd och överhuvudtaget ha empati för din situation?

Nu vet jag ju inte om du redan är diagnostiserad med depression och ångest och om du därför redan har professionell hjälp – och naturligtvis skulle det vara jätteviktigt för dig att få stöd och råd av någon som verkligen kan det här med psykisk ohälsa – men just lärare kan ha en speciell roll i våra liv. Vi kanske ser dem som förebilder eller som ”livräddare” vi kan förlita oss på, de skiljer sig från både föräldrar och från proffs som kuratorer eller psykologer.

Jag kan förstå att det kan ta emot, till och med kännas omöjligt, att prata med egna föräldrar om hur man mår. Man kan tänka sig att många unga befarar att det skulle kunna väcka ganska komplicerade känslor i en del familjer om man gjorde det, till exempel om föräldrarna på något plan tog det som kritik mot deras sätt att ”sköta” och fostra sitt barn, som ett misslyckande. Det hör också till utvecklingen i ungdomen att gärna hellre söka sig till nya förebilder än att be om hjälp av föräldrarna, bland annat för att det kan kännas som att man själv misslyckats med sin självständighetsutveckling på något vis då. För den vanliga österbottningen kan det överlag vara svårt ibland att berätta för någon alls när det känns skit. Vi får så lätt för oss att det visar på svaghet eller oförmåga att sköta om oss själva, att det tar på stoltheten eller att andra ska ”skvallra om oss ut på byjin”. Nå, numera talas det ju tack och lov allt mer öppet om psykisk ohälsa överlag, så allt fler fattar ju att det inte är något att höja på ögonbrynen och himla med ögonen åt.

Angående det där med att önska att någon skulle se hur illa man har det och faktiskt, på ett seriöst sätt, fråga hur man mår är mycket vanligt när man mår dåligt. Så nej, det är inte onormalt att du känner så. Det är redan fullt förståeligt att en del av en själv vill ha bekräftelse av de man respekterar när man tvivlar på sitt eget värde, man behöver utomståendes bevis på att man nog är värdefull, oavsett illamåendet. Därför är det vanligt att unga som insjuknar i psykiskt illamående exempelvis känner sig väldigt besvikna på sig själva när de inte längre orkar vara duktiga inför sina favoritlärare.

Att själv sträcka ut handen och bokstavligen be om hjälp kan kännas oöverkomligt, omöjligt, fastän man nog vet att man borde. Man har kanske inte orken, är kanske rädd att det ska öppna en avgrund av djupare problem som man sedan måste ta itu med, tvivlar på att man mår ”tillräckligt dåligt” eller allmänt inte är värd att få hjälp, vet kanske inte hur man ska sätta ord på det man känner eller överlag är rädd att ingen ska ta en på allvar. Men ändå måste man oftast själv ändå vara den som sträcker ut handen, eftersom folk runtomkring en helt enkelt inte är tankeläsare. Många som mår psykiskt dåligt jobbar ju dessutom jättehårt på att ”hålla masken” så att det kan vara svårt att se igenom dem. Folk kan i allmänhet också tveka inför att fråga hur det faktiskt är av någon annan, eftersom de exempelvis kanske inte känner att de själv kan tillräckligt mycket om psykiskt illamående för att kunna vara till hjälp. Eller så är de kanske själva så stressade, trötta och upptagna av vardagsliv att de inte kommer sig för att stanna upp, verkligen lägga märke till, alla runt sig.

Mitt råd är därför följande: gå fram till din favoritlärare vid lämplig tidpunkt och säg ”Du frågade en gång hur jag mår. Kan du fråga det igen?” Hen kommer troligen genast att fatta att du behöver bry, empati, till och med en famn att gråta i. Är hen en manlig lärare kanske hen tvekar inför att krama en kvinnlig elev, så det måste du acceptera i så fall, medan kvinnliga, österbottniska lärare nog brukar kunna kramas och erbjuda en axel att gråta mot när det behövs ;). Men ta verkligen chansen då och berätta ärligt hur det känns. Tänk inte ens tanken att det skulle kunna påverka dina betyg eller något, nu är hen bara en vuxen i ditt liv som du känner någorlunda förtroende för. Ett tips är sedan att be just denna lärare hjälpa dig till mera hjälp, tex boka tid till kuratorn eller komma med till ungdomsmottagningen/psykologen osv. I alla fall inte protestera när hen föreslår det – för vännen, du vet att du behöver hjälp. Var femte finländare har någon form av depression under någon period av livet och med hjälp kanske den här perioden av ditt liv behöver inte alls bli så lång.

Stor kram, Ungdomsinformatören Liselott

Obehag i ändtarmen

Hej! Jag har på sistone märkt att det känns lite obehagligt i ändtarmen, vet inte hur jag ska beskriva men som om där finns något som flyttar på sig typ. Har kunnat känna så vääldig sällan i säkert flera år men nu detta år har det varit kanske varje månad eller vecka. Borde inte vara springmask då det inte syns på avföringen... kunde det helt enkelt bara vara avföring som ligger på någonstans och "skaver"? Hoppas ni förstår vad jag menar lite!

Kommentera
Visa svar

Ungdomsliv.fi svarar

Hejsan. Tack för ditt brev. Det är väldigt svårt att ta ställning till varför du känner obehag i ändtarmen. Jag antar att det inte kommer blod från ändtarmen, då skulle du säkert skrivit om det. Det som jag kommer att tänka på enligt din beskrivning är inre hemorrojder. Det kan ge en känsla av obehag samt eventuellt en liten blödning vid avföring. Det är egentligen först när hemorrojdern sticker ut från ändtarmsöppningen som man börjar känna smärta vid avföring. Du funderar om det kan vara en liten mängd avföring som ligger och skaver i ändtarmen, det är väl inte helt omöjligt, speciellt om du har inre hemorrojder. Om du har problem med hård mage/förstoppning så skulle det vara bra att få magen att fungera regelbundet och att inte avföringen är för hård. Det som är bra att äta vid hård mage är bla grovt bröd, plommon, frukter och grönsaker samt att dricka tillräckligt med vatten. Daglig motion påverkar också positivt. Om dina symtom fortsätter så rekommenderar jag dig att uppsöka läkare för undersökning av ändtarmen. Ha en bra höst! Hälsningar Eva-Maria, hälsovårdare&sexualrådgivare, Ungdomsliv.fi

Gillar en kille som är ON-OFF...

Hej!
Nu är de såhär att jag gillar en kille som är nått år äldre mig, jag har haft känslor för han ett bra tag nu men gav som upp och tryckte bort mina känslor där ett tag då det kändes som att han inte känner lika dant, men mina känslor har kommit tillbaka och problemet är att han är ON-OFF, ena stunden kan han vara lite flörtig av sig (ON) och i nästa som att han inte är ett dugg intresserad (OFF). Detta har han varit hela tiden jag haft känslor för han.
Folk som känner oss menar att vi skulle passa ihop då vi är lite olika som personer...
Tanken med att se han med någon annan gör mig ledsen och jag kan absolut se oss ihop som ett par men jag vet ju inte vad han känner och hur han tänker.
Men va kan jag göra när han är ON- OFF ?

Kommentera
Visa svar

Ungdomsliv.fi svarar

Hej och tack för ditt brev.

Förälskelse är en naturlig del av livet. Vi alla upplever det i något skede. Att bli förtjust i någon är lättare. Det innebär inte genast att man skall förbinda sig. Du skrev att du tycker att killen kan vara lite flirtig av sig emellan. För att fånga den andra personens uppmärksamhet görs ofta genom att flirta. Enligt det kunde man ju tänka att han är intresserad av dig.

Tycker att du kunde lära känna killens tankar tydligare när du kontaktar honom och frågar vad han verkligen vill. Era kompisar kan säga att ni passar ihop, men det är frågan om dina och pojkens känslor, och vill ni boda samma sak. Berätta om dina känslor, det kan ju vara att killen också funderar vad du vill.

Om du vill bekanta mera med förälskelse och kärlek, bekanta dig med Decibel sidan Förälskelse och kärlek. Även Ungdomsliv.fi sidan om förtjustning kan hjälpa dig.

Har det så bra. Mika - Ungdomsliv.fi

Tolka meningar

Hej!

Jag vet inte om han tycker om mig eller inte? Funderar på följande som han har sagt till mig/ som jag hört när vi varit i grupp och inte vet vad han menar.

-Att hans respektive säger att han kommer för fort vid samlag.

-Att han och min nuvarande man är av samma sort dvs ingenjörer

Jag undrar hur tar man första steget och inte göra bort sig?

Nå na såndent

Nå jag går i skolan, och har en flicka som jag tycker om i klassen, tycker att hon är jätte snygg, men jag är för blyg för att fråga, så hur skall man riktigt göra? Tycker inte att jag är så värst snygg, så jag är rädd att hon kommer säga nej. Tack för svaret. Dab on them haters.

Kommentera
Visa svar

Ungdomsliv.fi svarar

Hej och tack för din fråga. 

Roligt att du har en flicka på din klass som du tycker om. Förälskelse är ju en naturlig del av livet. Alla människor upplever förälskelse i något skede. Du är inte den enda som känner att det är skrämmande ta det följande steget att ta kontakt med flickan. Det är ju alltid möjligt att man blir avvisad men om du ens försöker så vet du ju inte vad hon tycker om dig.

Decibel.fi-service har samlat mycket med information om flirt. Tror att du har jätte mycket nytta av de tipps som de har samlat på Decibel. Tipps om flirt finns på sidan. På Decibel.fi finns det även mycket med information om förälskelse

Det lönar sig vara dig själv, söka ögönkontakt, le, prata och fråga och visa uppskattning. Jag tror att du är verkligen bra precis som du är.'

Har det bra och lycka till. 

Mika - Ungsomsliv.fi

Kär eller inte?

Hej!
Jag vet inte om jag är kär längre eller om vår kärlek har gått in i djupare kärlek då man kommer över förälskelse stadiet. Vi har varit snart tillsammans i 3 år och den största delen av vårt förhållande så har varit långdistansförhållande. Nu för tiden kan vi gå dagar utan att ens prata med varandra via text eller Skype. Jag har t.om. tappat hoppet lite att vi kommer vara tillsammans varje dag nån dag igen, det känns som vi har stått och trampat på ett och samma ställe i flera månader nu. Jag har även märkt att mina ögon har börjat kolla runt allt mer efter nya möjliga pojkvänner och en av dem har jag t.om. börjat prata med lite. Men jag skulle aldrig i mitt liv vara otrogen mot honom. Samtidigt så känns det så svårt om man ska ta det där steget att göra slut. Fram för allt f= 3 r att jag inte vill såra honom. Även så tänker jag "tänk om jag ångrar mig? Tänk om vi har en framtid tillsammans om jag bara väntar?" Tänk om det blir bättre? Osv.

Så vad tror ni? Det känns nog lite hemskt att tänka på att släppa taget om honom, men det kommer ju alltid göra lite ont om man gör slut.

Kommentera
Visa svar

Ungdomsliv.fi svarar

Hej och tack för ditt brev.

Ibland är det svårt att säga när förälskelsen övergick i kärlek. Man kan  säga att man inte börjar älska någon innan man varit tillsammans ett bra tag. Du berätta tt ni har varit tillsammans i tre år. Det sägs att förälskelsen svalnar för att övergå till kärlek.

Ett normalt förhållande är inte alltid underbart romantiskt och perfekt. Människors känslor förändras. Ibland är allt bra, ibland är det kris. Skulle säga att du har en liten kris.

Har ni pratat med din pojkvän om er förhållanden? Vet du hur han känner sig och vad han tänker. Kanske en gemensam diskussion kan hjälpa er. Du ska komma ihåg också att man ska inte hänga för länge i förhållande om det inte känns bra.

Respekterar din principen att du är trogen mot din pojkvän. Det är jätte viktigt. Det är också jätte viktigt att man kan prata om svåra saker och om sina känslor. Det är en viktig del av förhållanden.

Har det så bra.

Mika - Ungdomsliv.fi

Läs mera om kärlek på Decibel.fi-sidan Förälskelse och kärlek.
Läs mera om parförhållandet på Decibel.fi-sidan Parförhållandet.
Läs mera om kärlek på Ungdomsliv.fi-sidan Förhållandet och kärlek.

!

Jag är så ensam och det börjar tära på mig. Det gör ont att se folk ha kul på sociala medier hela tiden. För även om dom bara visar det bästa ur deras liv bli jag avundsjuk för jag har inte ens nåt att visa upp. jag fyller år snart också och då vet jag att jag kommer deppa hela dagen för kommer bara känna mig så ensam. För jag har liksom inga vänner. Jag kollar på min telefon så jävla mkt också. Inte så att nån kommer skriva till mig. jag försöker ta tag i mina problem, det är inte så att jag bara tror att allt ska lösa sig av sig självt. Men orkar inte med en till sommar då jag bara mår dåligt.

Kommentera
Visa svar

Ungdomsliv.fi svarar

Hej
Tack för ditt brev- Det låter jätte tråkigt att du känner dig ensam och har inga vänner.
Kunde du pröva att gå på någon fritidsaktivitet som du gillar? Där träffar du säkert nya människor, kan prata med dem och säkert bli även kompisar. Du skrev inte om du studerar men där kan du ju också träffa nya kompisar. Det kräver ju lite din egen aktivitet att du pratar och tar kontakt med andra unga.
Jag tycker också att du borde prata med dina föräldrar om att du inte har vänner och känner dig ensam. De kan säkert stödja dig.
Lycka till och har det så bra.
Mika - Ungdomsliv.fi

Sexuell myndighet

Hej, Jag har en fråga om sexuell myndighetsålder. Jag träffade en tjej på en fest. Vi talades vid och efter ett tag ville jag se om hon ville kyssas. Hon vände sig dock bort när jag lutade mig fram vilket jag såklart respekterade. Jag var 19 vid tillfället, skulle fylla 20 några månader senare. Hon var 17. Totalt var det 2,5 år emellan. Gjorde jag mig skyldig till något brott?

Kommentera
Visa svar

Ungdomsliv.fi svarar

Hej och tack för din fråga
Decibel.fi-ungdomsinformationsservice har samlat mycket bra information om sexuell myndighetsåldern på webbsidan: https://www.decibel.fi/information/karlek-and-sex/inte-okej-sex/aldersgranser-och-lagparagrafer. Där kan du läsa mera om ärenden.
I ditt fall skulle jag säga att du inte är skyldig till något brott. Du respekterade tjejens vilja efter du lutade mot henne när du ville se om hon vill kyssa med dig. Det är jätte viktigt att respektera andras vilja och man får inte tvingas att kyssa eller i samlag.
Har det så bra, Mika - Ungdomsliv.fi

Sidor