Min mamma lämnar mig aldrig ifred!!
Hej!
Under det senaste halvåret så har jag haft ätstörningar och gått ner i vikt. Mina föräldrar märkte det under sommarlovet och vi åkte direkt till bup för att få hjälp. Det tog ett långt tag innan det blev någon skillnad på vågen, men tillslut så gick jag upp lite i vikt såsmåningom. Men under den här tiden har jag inte haft något liv alls. Min mamma är extremt kontrollant och har bara tagit allt ifrån mig. Jag får inte träffa vänner, åka buss. Jag måste argumentera och bli otrevlig i minst 1h innan jag får stanna efter skolan för att plugga med mina kompisar.
Detta har lett till att jag hatar min mamma, extremt mycket. Allt hon pratar om är sjukdomen. Så fort jag har lite ont i foten, så säger hon ”det är ju pågrund av maten du vet.” Jag hatar henne så sjukt mycket! Men jag vill inte hata henne. Men allt kretsar runt mat, och inte att jag ska bli lycklig. Nu när jag snart är frisk så kan hon inte se/acceptera att allt snart är över, och låta mig leva ett normalt liv igen. Jag ORKAR inte längre, och vill bara dö.
Hon lyssnar inte på mig, och när jag försöker förklara det för henne säger hon bara ”det är ju ditt egna fel”. Hon har alltid varit så kontrollant, när jag var ca 14 så kom hon in och skrek på mig och blev JÄTTEarg när jag höll på med mobilen efter 22. Hon tog den till sitt rum. Detta är exakt likadant, hon ska göra det hon tror är rätt. Det finns inget annat. Men jag vet verkligen inte vad jag ska göra längre. Jag behöver hjälp, för hon lyssnar inte. Vad tycker ni jag ska göra? Och snälla, svara inte att ”det är bara för att hon är orolig att jag ska bli sjuk igen”, jag vet redan det. Men någon gång måste hon ju släppa allt och inse att det är över.
Mvh
Ungdomsliv.fi svarar
Hej
Tack för din fråga. Bra att du har hittat hjälp med dina ätstörningar och din vikt har gått up såsmåningom.
Jag tror att din mammas kontroll beror på att hon är orolig för din hälsa och kanske inte litar dig helt. Jag tror att det skulle vara bra för dig att berätta för din mamma hur du känner när hon kontrollerar så mycket. Det har du antagligen gjort redan, men kunde ni diskutera det med hela familjen. Inte när situationen är på, utan separat. Berättä hur du tror att det skulle bli bättre. I sådana situationer, när det finns en i familjen som har en ätstörning, går många föräldrar också i familjeterapi. Det hjälper föräldrar att förstå situationen och hjälper hela familje att överleva det värsta.
Har det så bra, Mika - Ungdomsliv.fi
Hej!
Jag, 17 år, har en "typ" flickvän som har haft allvarlig problem med anorexia för några år sedan... Har fått återfall på andra gång. Hennes läkare har påstått att det finns risken att min typ flickvän kan dö på tredje gång.
Jag blev hennes pojkvän några månader efter när jag fick reda på hennes bakgrund för halv år sedan. Jag var helt chockat och fascinerad av vad hon har berättat om sin bakgrund. Jag har aldrig tänkt mig att förälska i någon som är djupt kräsen, men trevlig och omtänksam.
I nuläget äter hon medicin dagligen som läkare rekommenderar, bara så du vet att jag har provat att smaka hennes medicin. Några är faktisk ok, men de flesta mediciner är inte alls gott.
Jag har ingen aning om vad för relationer du och din mor har. Det verkar som att din mor begränsar ditt frihet. Men din mor har ansvaret över ditt liv och ekonomi tills när du är myndig, det gäller samma sak som mig. Men du kan vinna hennes förtroendet, genom att övertyga någon annan som kan tala för din mor att du mår bättre än någonsin tidigare. Till exempel att dina kompisar bör umgås med din mor, så att dina kompisar kan berätta hur du mår och vad du har gjort. Det är ett sätt att bevisa för din mor att du mår bättre än tidigare.
Eller du ändrar ditt beteende som din mor inte känner igen. Till exempel att bli mer positiv åt vad din mor säger, även om det handlar om ätstörning. Du kan gärna säga "Jaha, det är intressant att veta vad du tycker. Men jag håller inte med allt vad du tycker. Kanske har du inte tänk på..."
Min "typ" flickvän har berättat litegran för mig om hennes relation med hennes mor. Beklagar för jag har inte frågat henne om det. Det angår inte mig. Jag kan gärna återkomma att berätta mer om min flickväns relation med hennes mor eller någonting. Jag har lärt mig om olika sorts ätstöringar tack vare min "typ" flickvän.
Hoppas att du får nyttan av den här meddelanden. Du får gärna prata med mig via chat eller vad du vill. Ha det så gott :)
